Livet i fokus – med djuren till hjälp

Ett av de vanligaste och viktigaste yrkena i Strömstad är undersköterska. Vi får en pratstund med Malin Duvfeklev, rutinerad undersköterska på Solbogårdens äldreboende. Det blir ett prat präglat av gnäggningar, getlukt och kackel – på Solbogården är det tema lantliv idag.

– Många gamla har växt upp på gårdar, jag ville samla lite djur och väcka minnen från förr, säger Malin som tagit initiativ till djurdagen.

På Solborgårdens gräsmatta betar för dagen miniatyrhästen Hermana, utlånad av Malins kompis Caroline Samuelsson. Stoet har just tagit rast efter att ha lagt sin mjuka mule i fler än ett knä under sin vandring mellan avdelningarna på boendet. Mellan buskarna skymtar två getter i koppel och vid husväggen sitter kaninen Charlie i en bur och pustar ut efter klappkalaset som bröt ut i samband med fikat.

På Solbogården finns sedan tidigare höns. En dvärghöna med tre kycklingar sprätter runt i uteburen och krafsar förnöjt i gräset.
– Att besöka hönsburen och kanske mata kycklingarna blir en anledning att gå ut för de äldre, förklarar Malin. Alla vet kanske inte vad de ser, men djur väcker känslor och skapar ro. Det blir
ett leende hos vissa, en tår i ögonvrån hos andra. Malin Dufveklev har lång rutin av jobbet som undersköterska. Hon började jobba på Solbogårdens boende 2004 och här är hon kvar. För att hon stortrivs.

– Ingen dag är den andra lik, det är ett fritt jobb och det känns bra att hjälpa till med allt som behövs kring de äldre som bor här.

Småbarnsmamman Malin är tacksam för möjligheten att lägga
schemat själv och för den förståelse som visas för önskemålen om flexibla arbetstider eftersom barnen fortfarande är små och mannen arbetspendlar till Norge. Solbogården är särskilt anpassat för personer med demenssjukdom, en särskild utmaning för de som jobbar här. Många av de äldre har begränsad förmåga att kommunicera och känner ofta oro när allt inte är som vanligt.

– Man får göra vad man kan för att hitta nycklarna för att komma åt att hjälpa till, ibland går det, ibland går det inte, konstaterar Malin som vill fortsätta att jobba inom omsorgen. Statusen på yrket förtjänar att höjas menar hon. Att vara personlig problemlösare, medicinskt kunnig, alltid till hands och kanske till och med genomföra temadagar är nog så kvalificerat.
– Visst är det tungt och kanske ledsamt ibland, men så är det med de flesta jobb. Här jobbar engagerad personal och vi försöker ha roligt alla dagar, avrundar Malin.