Strömstads del av Bohuskusten ligger i den norra delen som sedan flera år benämns "obrutna kusten", och där en särskild utredning om värdena i landskapet gjordes redan under 1970-talet. De värden i landskapet som berör det kulturhistoriska sammanfattas i miljöbalken så:
Till detta skall läggas naturvärden, såväl geologiska som biologiska, och de stora värdena för röligt friluftsliv och för turism.
Den nordligaste bohuskustens kulturhistoria skiljer sig något från förhållandena i de sydliga grannkommunerna. De marina näringslivet med fiske och fraktfart har här haft en något annorlunda form, med exempelvis ett mer kustnära fiske. Kosteröarna med sin kombination av kustjordbruk och fiske erbjuder en helt annan miljö än de stora kustsamhällena längre söderut, där fiske och fiskberedning tillsammans med fraktfart var de helt dominerande näringarna. Naturgeografiskt är det också ett område där skogsförekomster kommer i kontakt med den marina miljön, och en del båtbyggeriverksamhet har också förekommit.
Stenhuggeriverksamheten har varit viktig, och stenbrott och stenutlastning har funnits på flera platser. Framförallt gäller detta på östsidan, där de höglänta bergspartierna möte Idefjorden.
De miljöer som är utvalda för att spegla det kustspecifika landskapet är:
Man kan också se hamnmiljön i Strömstad som en del av detta. Det bör också påpekas att det finns flera välbevarade mindre miljöer på flera platser såväl i Kosterarkipelagen (t ex Ramsö) som på de mer kustnära öarna (Tjärnö, Saltö mfl.).
Att läsa mera: