Kulturmiljöarbete i ett bredare kommunalt perspektiv

Kulturminnesvård, kulturmiljövård, kulturmiljöarbete, är det olika saker? Det är lätt att förstå att det kan bli en viss begreppsförvirring. I grunden är det samma sak det rör sig om,
förvaltandet av vårt kulturarv, men begreppsförändringen speglar också en fortlöpande utveckling av vad det innebär. Det som en gång var vården av enstaka historiska monument är i dag en mycket mer innehållsrik verksamhet. Monumenten finns nog kvar, men man ser också i högre grad till hela miljöer, till frågor om tillgänglighet och förmedling, till också senare tiders lämningar, och till frågor om vems kulturarv det är vi bevarar.

Detta gör också frågorna till angelägenheter inte bara för den samhällsplanerande delen av en kommun, utan till flera av de kommunala verksamheterna.

I Strömstad är detta redan ett faktum. Engagemangen i fornvården på Blomsholm, i upprustningen av milstenar 2001, i Ekomuseum Gränsland, i Blå Skagerack, i upprustningen av Lokstallarna mm, innehåller alla starka inslag av kulturmiljövård. Det kan förefalla som många splittrade insatser, och i den mån det inte sker som del av en sammanhållen helhet så är det kanske också det. Men det går inte att komma ifrån att Strömstad i nuläget är en kommun där det har gjorts viktiga insatser inom detta område. Det är viktigt för framtiden att dessa engagemang i kulturmiljöerna får ett långsiktigt stöd. Det gäller arbetet med säkerställande i planer och bygglovhantering, det gäller vårdinsatser med röjningsarbeten, byggnadsvård etc, och det gäller förmedlingen och nyttjandet av kulturmiljöerna som besöksmål.

KONTINUERLIG FÖRNYELSE
Nya metoder prövas för att förbättra kulturmiljöarbetet. Storstadsprojektet har inneburit nya diskussioner om vad som är en kulturmiljö och vem som definierar den. I arbetet med miljömål för samhället ingår också kulturmiljön, och metoder för uppföljning av de uppställda målen kommer att utprovas. I och med övergången från 1900-tal till 2000-tal blir det uppenbart att man sakta men säkert måste vidga kulturmiljöbegreppet också framåt i tiden.

Den kulturmiljöstrategi som man arbetar efter måste därför också ses över och förnyas vid behov. En väg är att ha ett kulturmiljösamråd inför varje aktualisering av översiktsplanen. En
annan väg är att ha ett politiskt antaget program, ett kulturmiljöprogram, där man klargör det kommunala engagemanget i kulturmiljöfrågor i vid mening.

En aktuell fråga är att det förutom de, oftast äldre, utvalda bebyggelsemiljöerna också finns välbevarade exempel på byggnadskonst även i andra delar av samhället. Inte minst 1900-
talet har bjudit på en mångfald av arkitektur och byggnadskonst som man både bör och skall ta tillvara.

Härav följer att man vid exempelvis bygglovgivning eller planarbete bör vara så aktiv som möjligt med tillämpningen av PBL 3:10, 3:12 och 3.13 för att i görligaste mån medverka till att
estetiska och arkitektoniska värden tas tillvara när frågorna rör byggnader som är välbevarade från sin respektive tid, om det så är exempelvis 1850-tal som 1950-tal. På sikt bör man också
skaffa sig en översikt över mellan- och efterkrigstidens bebyggelse i kommunen och vilka områden och miljöer som kan ha långsiktiga arkitektoniska kvalitéer.

KULTURMILJÖARBETETS HÖRNSTENAR 1: KUNSKAPSUPPBYGGNAD
För att få en så korrekt bedömning och urval av de kulturhistoriskt värdefulla miljöerna innehåller kulturmiljöarbete nästan alltid ett moment av kunskapsuppbyggnad, ofta inventering i fält
kombinerat med arkiv-, litteratur- och kartstudier. Intervjuer och samtal med människor i kulturmiljöer kan också vara berikande. Ett exempel på något som borde kompletteras med intervjuer och samtal är byggnadsinventeringen i Krokstrand. Genom berättarkvällar eller motsvarande skulle man kunna berika materialet, och fånga in kunskap som annars kommer att gå
förlorad.

Ett annat exempel på en miljö som förtjänar djupare studier är Lommelands kulle. Vi ser idag de ytliga lämningarna av den äldre bebyggelsen och platsen för kyrkan, men fick man möjlighet att gå vidare med undersökningar här skulle det bibringa ytterligare ljus över platsens historia.

Det finns på Strömstad kommuns landsbygd med all sannolikhet ett flertal kulturhistoriskt intressanta enskilda byggnader eller gårdsmiljöer. Om målet att all kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse skall vara identifierad senast 2010 skall kunna uppfyllas, så återstår detta att göra. Det har inte inom de tidsramar som hittills givits kunnat inventeras, men med en översiktlig genomgång av hela landsbygden skulle en förteckning över enstaka byggnadsobjekt och mindre bebyggelsemiljöer kunna göras mer komplett.

KULTURMILJÖARBETETS HÖRNSTENAR 2: SÄKERSTÄLLANDE
Med säkerställande avses att utvalda kulturmiljöer eller enskilda objekt omfattas av någon form av skydd mot negativ påverkan.
Det kan dels handla om skydd enligt gällande lagstiftning, exempelvis PBL, och det kan dels handla om skydd genom ägande eller förvaltningsform. Byggnaderna på en hembygdsgård är på
ett sätt skyddade, eftersom de ägs och förvaltas med syfte att bevara dem i ett kulturhistoriskt värdefullt skick.

I det kommunala arbetet handlar det ofta om skydd enligt PBL. Flera av de här utvalda miljöerna är i behov av skydd genom exempelvis områdesbestämmelser eller detaljplan, som
exempelvis Svinesund, Krokstrand, Rossö/Rundö, flera delmiljöer inom Strömstads stadsmiljöplan. I respektive miljöbeskrivning finns rekommendation om vilka miljöer som är i behov av någon form av PBL-säkerställande. Det är lämpligt att genom ÖP ta ett samlat grepp över detta.

Det är också ett av miljömålen att minst 25% av den kulturhistoriskt värdfulla bebyggelsen skall vara säkerställd år 2010.

KULTURMILJÖARBETETS HÖRNSTENAR 3: VÅRD
För att kulturarvet långsiktigt skall kunna bibehålla sina kulturhistoriska värden är det viktigt att det vårdas på rätt sätt.

Fornvårdsinsatserna är en av kulturmiljövårdens viktigaste uppgifter. Genom att vårda och levandegöra värdefulla objekt och miljöer ökas tillgängligheten för både kommunens och länets
invånare, samt inte minst för utifrån kommande turister. Det har en avgörande betydelse för utvecklingen av kulturturistiska satsningar. Fornvård innebär i de flesta fall årligen återkommande arbeten på varje objekt/miljö. För att få en kontinuitet är det därför viktigt med ett långsiktigt förankrat kommunalt fornvårdslag.

Byggnadsvård är ett samlingsbegrepp för sådana underhållsåtgärder på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som sker med stor hänsyn till byggnadernas ålder, ursprungliga material och tekniker, till dess patina mm och med målet att bibehålla så mycket som möjligt av byggnadens karaktär. Detta är i grunden fastighetsägarens ansvar, men det krävs ändå insatser i
form av råd och vägledning.

Ekonomiskt stöd till merkostnader i samband med vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (fördyringar orsakade av att man använder material och/eller metoder som är dyrare än vad
som är gängse idag) kan i vissa fall sökas hos Länsstyrelsen. Stödet fördelas varje vår, och man skall därför ha sökt före utgången av året innan arbetena skall genomföras. Ett konkret exempel på sådana merkostnader är det specialtillverkade tegel som fick beställas i samband med fasadreparationerna på Strömstads station (byggnadsminne) under 2000, eftersom det
tegel som fasaden är murad med inte finns att få tag på i dagens tegelsortiment.

KULTURMILJÖARBETETS HÖRNSTENAR 4: FÖRMEDLING
För att kulturmiljövård skall fungera i praktiken krävs att de enskilda människor som är inblandade får ta del av den kunskap som tas fram. Dels måste man få kännedom om de historiska
fakta som kulturmiljöerna skall förmedla, och dels kan man behöva få ta del av sådana kunskaper som behövs för skötseln av kulturmiljön. Historieböcker, råd och anvisningar i
bebyggelsefrågor, föredrag, vandringar, studiecirklar etc är exempel på detta. Det förtjänar också att påpekas att kännedom om exempelvis en viss fornlämning eller fornlämningskategori, om viss byggnadstradition eller om lokala historiska händelser skapar ett intresse som indirekt medverkar till vården av kulturlämningarna.

I anslutning till de olika miljöerna kan man tänka sig en serie av informations- eller föredragskvällar för boende i anslutning till de respektive kulturmiljöerna.
Koncentrerade bebyggelsemiljöer som Strömstad stad väcker ofta intresse och nyfikenhet. En lokal arkitekturguide är något som har diskuterats.

SAMMANFATTNING AV DET FORTSATTA ENGAGEMANGET
I dessa två avslutande kapitel (4 och 5) förekommer förslag till ett antal åtgärder, av delvis olika karaktär, vilka tillsammans skulle innebära att kulturmiljöarbetet fortsatte med oförminskad
intensitet i Strömstads kommun. Vissa är direkt kopplade till den kommunala planeringsprocessen enligt PBL, andra handlar om långsiktiga kommunala engagemang, och ytterligare några
handlar om friare såväl informationssatsningar som kunskapsuppbyggnad.
De är alla angelägna, även om angelägenheten är av olika karaktär. Vårt förslag som utredare på uppdrag av Strömstads kommun är att ett handlingsprogram med en genomförandetid
fram till exempelvis 2010 tas fram på basis av dessa förslag, och gärna med tillägg av egna initiativ.

Uddevalla i februari 2002

Tomas Brandt, antikvarie/byggnadsantikvarie
Kristina Lindholm, antikvarie/arkeolog
Lars Rydbom, antikvarie/byggnadsantikvarieText