Västra delen av området präglas av småbruten lerslätt, den östra delen är mer bergig med små dalgångar. Den flacka Skeeslätten var troligen till stora delar täckt av vatten även in i järnåldern, och Vättlandsån var då en sydöstlig vik av Strömsvattnet vilken också sträckte sig åt nordost, in över Skeeslätten. Viken var också var förbunden med en inre vattenväg upp mot Hogdal. Längs dessa äldre strandlinjer ligger fornlämningarna. Skyddad innanvik i kombination med utmärkt kommunikationsläge har troligen haft stor betydelse för kolonisationen.
Liksom många andra östnorska sockenkyrkor är också Skee kyrka sannolikt uppförd under 1100-talets första hälft. Den är ovanligt stor, och har sin huvudsakliga medeltida form bevarad. Väl synliga är också flera av de romanska arkitekturdetaljerna, som portalomfattningarna. Kyrkan helgades åt St:a Anna och man har i äldre tider traderat
uppfattningen att ansiktet ovanför nordportalen skulle vara en S:t Annabild.
Namnet Skees ursprung är omdiskuterat men efterledet i den gamla skrivningen Skeðjuhof brukar tolkas i betydelsen en gammal kultplats. Tidigare forskning har föreslagit att helgedomen ifråga var en kvinnlig gudom Skadje, men senare forskning har ställt sig tvivlande till detta. Istället föreslås att förleden i namnet skall tolkas som det sked eller skede som förekommer i flera ortnamn där det sammankopplas med skiljande terrängformer men också med olika typer av hästtävlingar. Sockennamnets fulla
betydelse återstår ännu att utforska.
Öster om kyrkan finns ett stort gravfält med storhögar från järn-åldern. I nära anslutning till detta finns ytterligare gravfält, fornåkrar och en gånggrift. Även norr om kyrkan finns ett stort gravfält.
I områdets sydvästra del ligger gården Vättland. Namnet omtalas i de fornnordiska sagorna. I närheten av gården finns en storhög kallad "Brynjolf Ulfaldis hög" efter en storman som nämns i samma saga. På gården Vättland skall även ha funnits en medeltida kyrka.
I den östra delen av området finns gravfältet "Dårskilds högar" - ett särpräglat gravfält med ett stort antal välbevarade och monumentala domarringar. Ett för Bohuslän mycket ovanligt gravfält som också har en spännande sägen knuten till sig. Grupperingen av de största gravfälten, storhögarna och de mest särpräglade gravarna tyder på att det funnits tre (bebyggelse)centra inom miljön under järnåldern. Dels vid kyrkan, dels kring gården Vättland och dels vid gravfältet Dårskilds högar. Dessa bebyggelsecentra kan helt eller delvis funnits samtidigt. Men om de haft samma roll är tveksamt. Gården Vättland blir särskilt intressant genom att namnet även finns i häradsnamnet. Dårskilds högar avviker genom sin placering och saknar också lämningar från järnålderns senare del, vilka istället koncentrerats kring kyrkan och Vättland.
Området innehåller också mycket särpräglade och ålderdomliga bebyggelsenamn. Här finns ett flertal namnformer som brukar dateras till järnålder, t. ex. stad-namnen Tjöstad och Folkestad och lösa-namnet Grålös. Inom miljön finns vidare flera välbevarade gårdsmiljöer såsom Vättlands gård och Grålös.
Motivering: Området representerar den gamla centralbygden i Vätte härad, som åtminstone under delar av medeltiden var en självständig del av Bohuslän. Centralbygdskaraktären uttrycks i gravfält och storhögar samt den stora medeltida kyrkan.
Innehåll: Medeltida kyrka, gravfält, storhögar, gånggrift, gårdar.
Kulturmiljömål: De stora och karaktärsgivande fornlämningarna skall vara vårdade, skyltade och tillgängliggjorda. Fornlämningarnas geografiska förhållande till, och sammanhang med slätten (f.d. vattendragen), och i förekommande fall varandra skall framgå, vilket innebär att de idag öppna markerna fortsatt hålls öppna. Ny bebyggelse sker i anslutning till den befintliga, utformad så att den är anpassad till landskapsbilden som helhet.
Tillgänglighet, information, vård: Gravfälten vid kyrkan är vårdade och skyltade. Skyltar
vid Dårskilds högar kommer upp 2002.
Åtgärdsbehov, rekommendationer: Det är viktigt att de rika kulturvärdena lyfts fram genom en utökad fornvård. Fornvård och informationsskylt vid Ulfaldis grav och övriga storhögar i området. En informationsbroschyr som informerar om områdets kulturhistoria.
Nuvarande skyddsform: Riksintresseområde nr O 45; Fornlämningsmiljö nr 16, 17, 18;
Odlingslandskapsmiljö 86-06.
Att läsa mera: